Japp, då var den sista sommarmånaden slut. Otroligt vad den här sommarn har gått fort, trots att den aldrig riktigt kom igång. Jaja, tänkte i alla fall summera de böcker jag läst under augusti.
* City of Ashes av Cassandra Clare
* Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran
* Route 66 och den amerikanska drömmen av Peter Kadhammar
* Illdåd av Thomas Eriksson
* Systrar i jeans av Ann Brashares
* Cinder av Marissa Meyer
* Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo
* Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs
Bästa bok: Konsten att vara kvinna, helt klart! Om du inte läst den än så gör det. Mitt exemplar går runt bland mina kompisar just nu.
Sämsta bok: Det blir nog City of Ashes tyvärr. Notera nu att den är inte dålig utan jag tycker bara inte om hela grejen mellan Clary och Jace. Ja, ni har väl säkert läst mina recensioner, ni förstår nog.
Största besvikelsen: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Tyvärr levde den inte alls upp till mina förväntningar. Den var inte alls så mystisk som jag hoppats att den skulle vara.
Största överraskningen: Tyvärr har det inte varit så många överraskningar den här månaden. Blev rätt överraskad av Caitlin Morans bok. Trodde inte att det skulle vara SÅ bra. Annars har det varit en ganska medel-månad. Många böcker som jag gillat men inte varit helt i extas över.
Bästa bokrelaterade händelsen: Att jag bestämde mig för att åka ner till Göteborg på bokmässan i slutet av september. Satan vad jag längtar!!
Sämsta bokrelaterade händelsen: Att det varit en riktig medel-månad. Förutom Konsten att vara kvinna har det inte varit några toppenböcker, tyvärr.
Första meningen:"I hela mitt liv har jag rest och resorna har inte varit utflykter till platser utan till skeenden."
Baksidetext:
Route 66 är världens mest besjungna väg. Den står för romantik, längtan, framsteg - och flykt från nöd.
Peter Kadhammar reser samma sträcka som familjen Joad i John Steinbecks klassiska roman Vredens druvor, Route 66 från Oklahoma till Kalifornien. Han stannar i städerna längs vägen och träffar människor i gallerior, på bensinmackar, härbärgen, sjutbanan och pantbanken.
Med Vredens druvor i handen gör Peter Kadhammar en färd genom vår samtid.
Jag tyckte:
Jag har verkligen dragit mig från att försöka recensera den här. Boken har legat länge vid datorn och bara tittat på mig. Men nu äntligen ska jag försöka sammanfatta vad jag tycker om den. Okej, here we go.
Den här boken var inte alls som jag tänkt mig. Jag hade tänkt att man genom hela boken skulle följa författarens resa längs Route 66. Att han skulle ta upp vad som hände, vad han såg, när de fick slut på bensin och fastnade mitt uta någonstans, eller något liknande. Liksom som en dagbok där han berättar vad som händer under resans gång. Men så var den inte.
Nej, utan den var otroligt hoppig. Ena sidan kunde han befinna sig i en stad för att sedan nästa sida tänka på saker som hände i en annan stad längre fram. För att sen igen prata om den första staden.
Sen tog han även upp sin egen hjärtattack som hände för några år sedan, och berättade om den händelsen. Vad sjutton har det med den här resan att göra?
Och sen alla dessa stycken som han återberättar från Steinbecks roman. Om jag hade velat läst den så hade jag gjort det. Jag vill inte ha en resumé av den här. Jag vill ha din upplevelse!
Visst tar han upp intressanta ämnen som hur den ekonomiska krisen i USA fortfarande har sina spår och att man ser den väldigt tydligt längs just Route 66. Men trots det så blir det här bara långtråkigt för mig. Jag hade hoppats på att få en riktig resa genom Peter Kadhammars ögon men nej, det är det verkligen inte.
Nej, trots att boken inte ens kom upp i 200 sidor så var den otroligt seg att läsa. Tyvärr så funkar det här inte hos mig.
En ödslig ö. Ett övergivet barnhem. Och en samling märkliga fotografier. Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.
Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.
Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga - kanske till och med farliga - och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.
Jag tycker:
I ärlighetens namn är jag lite besviken faktiskt. Så himla kuslig var den egentligen inte. Jag hade förväntat mig en riktigt mystisk bok där man inte vet vad som ska hända på nästa sida. Spöken, gastar och ting som egentligen inte är levande, men så blev det inte. Bara några barn som kanske var osynliga eller kunde sväva.
Visst tycker jag om storyn, den är väldigt egen och trots allt väldigt spännande. Men mer än så tycker jag egentligen inte om. Bilderna gör hela boken egentligen. Det är de som skapar den här mystiska känslan över den. Men efter första halvan av boken dör mystiken ut där också. Allting blir liksom inte lika kusligt längre utan istället väldigt förutsägbart.
Tyvärr går inte den här boken hela vägen hem för mig. Visst är den spännande, absolut. Vid vissa ställen hade jag svårt att stänga igen den, och idag har jag iprincip spenderat hela dagen i min fåtölj med den här boken i knät. Trots spänningen hade jag förväntat mig något mer vilket gör boken till lite alldaglig.
Lucy på Bokrygg har startar en kul grej. Varannan vecka lägger hon ut en utmaning som man ska göra under veckans gång. Den första utmaningen löd såhär:
Under dagen befann jag mig i en Bokia butik och kikade runt. Efter ett tag insåg jag att det är väldigt svårt att välja en bok ENBART efter utseende. Men tillslut hittade jag just ett sånt exemplar.
Dessa varianter av Twilight-serien är ju så förbannat, jävla snygga! Eftersom jag redan har de här böckerna känns det väl kanske lite onödigt att äga de här också. Men om jag hade fått de gratis och hade varit tvungen att välja en bok på bara utseendet(och hade haft plats hemma åt de) så skulle det bli den här.
"Jag är Alicia. Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj. Och nej, jag är kanske inte riktigt självlysande. Men det är fan på gränsen."
Efter en kort stund av insikt på en trång skoltoalett fattar Alicia ett beslut. Det här med att sitta i skolbänken och slösa bort både tid och talang håller helt enkelt inte längre. Hon är menad för något större. Dagen därpå slår hon igen sitt skåp för sista gången, lämnar gymnasiet bakom sig, och kliver ut i världen. Redo att göra stordåd, bara så där. "Jag menar ... hur svårt kan det rimligen vara?"
Redan när Alicia ska berätta för sin omgivning att hon hoppat av skolan börjar det jävlas. Bästa kompisen Fanny stirrar på henne som om hon vore en idiot. Skolan hotar med att koppla in kommunen. Alicias föräldrar stammar något ursinnigt om "vikten av en ordentlig utbildning" och "att tänka på sin framtid". Och mormor - som alltid, alltid annars står på Alicias sida - bara suckar trött. Vad är det här? Vad hände med att det mesta i världen brukade bli precis så som Alicia ville att det skulle bli?
Allt jag säger är sant handlar om hösten då Alicia egentligen borde ha gått i ettan på gymnasiet. Om hur hon istället börjar arbeta på ett kafé. Börjar bråka med sin bästa kompis. Flyttar ut från sina oförstående föräldrar, och in till sin mycket mer förstående mormor. Om hur hon träffar Isak - den grekiske guden som har så fina linjer vid munnen att Alicia inte kan sluta stirra på dem. Och om hur det känns när hela hennes värld trillar sönder av sorg.
Jag tycker:
Som jag sa så läste jag ut den här igår. Och jag tyckte väldigt mycket om den. Under bokens gång har jag väldigt svårt att bestämma mig om jag gillar Alicia. Å ena sidan så är hon väldigt naiv och ibland till och med barnslig. Men å andra sidan så kan hon ibland komma med riktigta killer-citat samtidigt som hon är mycket mer sjävlständig och vuxen än vad t.ex. hennes kompis Fanny är. Om så bara hälften av alla ungdommar hade Alicias självförtroende så skulle mobbingen minska drastiskt.
Tillslut blir det så att jag faktiskt gillar henne. Mycket på grund av den senare anledningen. Också på grund av dessa citat jag nämnde också.
"-Är det inte det som är hela tanken? undrade jag.
-Att man ska välja någon som man faktiskt saknar när man är borta?"
[...]
"Jag menar, ska någon ta en på rumpan ska det väl vara den man valt ut som är värdig att ta en på rumpan, inte bara vem som helst i högen som råkar ha sin hand i vägen. Eller?"
Alltså, hur många ungdomar är det egentligen som tänker så? Alldeles för få i min mening. Och nu ska vi väl inte bara säga ungdomar heller utan ganska många som även kommit ur den målgruppen. Tänk om man började värdesätta sin rumpa mer. Tänk så annorlunda det skulle vara då.
Sen gillar jag(såklart!) också Alicias mormor. Älskar deras relation och deras dialoger är nästan det roligaste att läsa om i boken.
Sammanfattnigsvis så gillade jag den. Väldigt mycket till och med. Men någon ultimat läsupplevelse var det nog inte. Trots det så är den verkligen läsvärd!
Lisa Bjärbos Allt jag säger är sant är nu utläst och kan nu säga att jag gillade den. Men ingen sensationkänsla direkt. Jaja, en utförligare recension kommer. Jag ska även skriva en recension på Route 66 som jag läste ut för några veckor sen också. Har liksom glömt bort det.
Nu har jag börjat på Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs. Lånat den av en kollega så ska försöka plöja igenom den den här veckan. Har kommit kanske en 40 sidor in och än så länge gillar jag den. Jag har en aning om att den här kan bli otäck. Jag är ju lite smått känslig av mig. Får lite så där läskiga pirr i magen av bilderna och av vissa stycken. Får se om jag kan sova om kvällarna sen!
När det gäller min Bookshelf Tour som blev lite knasig så ska jag försöka spela in en ny. Vet att en viss del inte kom med och tänkte då göra om den. Anledningen till att det inte kommit upp en hittills är för att jag inte varit själv hemma. Sambon har semester så han hänger jämt och ständigt där. Vill helst spela in mina bloggvideos när jag är själv. Annars kommer han sitta där och titta konstigt på mig med sitt lilla "hihi tur du är söt"-flin och då kommer jag inte kunna koncentrera mig och ja. Ni förstår säkert. Det kommer en video snart i alla fall.
Vad händer annars i mitt liv då? Jo, jag jobbar och sliter men snart ska jag även börja plugga. Det blir en grundkurs i marknadsföring och sätter igång den 3 september. Tror det kommer gå bra, känner mig pepp i alla fall. Ska bli skönt att behöva sätta igång hjärnan lite med lite plugg.
Annars så längtar jag mest till Bokmässan nu. Lite över en månad kvar och jag har bestämt att jag inte ska köpa några böcker förns jag åker ner dit. Ska även försöka plöja igenom mina olästa böcker där hemma. Annars kommer bokhyllan svämma över.
Ja, det har ni en liten uppdatering över vad jag håller på med. Är fruktansvärt dålig på att blogga men som William Spetz säger, "livet kom emellan!".
Fiktiviteter fyller år och det firar hon med en tävling. Priset är ett paket(postens gröna vadderade kuvert stl M) fullt med lite smått och gott. Såklart jag vill ha den! För att vara med så skulle man svara på en liten enkät som hon satt upp. Så här kommer den!
Vilken var din bästa bok i sommar?
Det måste nog vara Caitlin Morans Konsten att vara kvinna. Jag är fortfarande helt i extas och rekommenderar den till alla kunder jag ser. Plus att jag tvingar den på mina närmaste vänner. Den är bara så himla bra!
Strax efter kommer Illdåd som jag fick som min första Booked-bok. Också väldigt bra.
Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Mamma försökte, Jens Lapidus nya novellsamling som kommer ut längtar jag efter. Sen är jag också lite nyfiken på Rubinröd som snart kommer ut.
När det gäller redan utgivna böcker så skulle jag vilja läsa Hades. Andra delen i Josephine Angelinis serie Starcrossed. Sen har jag ju en held del olästa böcker där hemma som jag ska försöka läsa också.
Har du planerat något läsprojekt i höst?
Inget alls faktiskt. Jag ska faktiskt ta och lugna mig lite när det gäller mitt läsande. Jag känner att läsandet börjar ta över en hel del och att det mest blir att jag läser för att jag ska. Inte för att jag vill. Och så vill jag inte att det ska vara. Tyvärr kommer ju bloggandet ta lida av det också men helt kommer jag inte försvinna. Lovar! ;)
Finns det någon av dig ännu oläst författare som du skulle vilja stifta bekantskap med i höst?
Marian Keyes ska jag försöka ta mig an i höst. Har ju fortfarande inte läst något utav henne. Nu säger ju till och med min kompis som inte läser så mycket att hennes böcker är bra. Så nu ska jag allt försöka ta tag i det där.
Vilken bok skulle du vilja tipsa alla om att läsa i höstrusket (/höstsolen)?
Oj vad svårt! Någon speciell bok med höstkänsla kan jag nog inte komma på. En bok som jag skulle vilja läsa nu i höst är fortsättningen till Wicked Lovley av Melissa Marr. Känns som lite av en höstbok med älvor och sånt.
Jo men visst! Efter lite funderingar så har jag nu bokat tågbiljetter ner till Göteborg för att gå på Bokmässan. Jag är överlycklig! Speciellt när jag inte betalar ett smack för tågbiljetterna. Nu när jag pendlar så mycket så har jag nämligen samlat på mig en hel del SJ-prio poäng. Så resan ner till götet har nu betalats med poäng istället för pengar. Kan det bli bättre?
Jag kommer vara där den 28 september hela dagen och sen på kvällen ta tåget hem igen. Ser så himla mycket fram emot det här! Åh vad lycklig jag är!
Nu kommer då min fråga till er. Vilka av er ska dit? Hör av er i sådana fall! Jag tar gärna en fika och "bok-nördar" lite.
Här i veckan såg jag att Annika på Annikas litteratur- och kulturblogg hade startat en utmaning. Den gick ut på att man ska skriva 8 små fakta om sig själv, och sen tagga fyra andra bloggare som ska göra utmaningen. Skit kul tycker jag då jag tycker det är kul att lära känna er fantastiska bokbloggare lite mer.
Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.
Och idag visade det sig att jag blivit taggad hos Vargnatts bokhylla. Så här kommer lite skojig fakta om mig:
1. Jag är otroligt glömsk. Jag är så glömsk att det faktiskt är pinsamt. Jag lägger bort saker och glömmer vart. Jag har glömt TVÅ par solglasögon på tåget. Då jag först glömde den ena av de på bänken vid perrongen(men hann springa tillbaka och hämta de.
En morgon så fixade jag i ordning min frukost(då jag pendlar äter jag oftast på tåget), la ner mackorna i en påse och hällde upp juice i en MER-flaska och ställde allt på diskbänken. Sen åkte hemifrån utan det. Ja, ni förstår problemet...
2. När jag var liten, typ sådär en 7-9 år så lekte jag och min kära barndomsvän med pappersfigurer. Japp, vi ritade upp gubbar(allti ifrån hundar och pokémon till olika personer från Harry Potter), klippte och klistrade ihop alla armar och ben merd kroppen. Sen sprang vi runt och lekte med de.
3. Jag har en skum vana av att jag alltid måste ta av mig skorna när jag ska prova något i klädbutiker. Alltid. Spelar ingen roll om jag bara ska prova en topp eller något. Skorna måste av, annars känner jag obehag. Ungefär som att gå runt med skor inomhus. Känns liksom inte bra.
4. För att dra in lite böcker i det hela också(som det egentligen inte ska, men nu låsats vi inte om det ;) ) så måste jag ju nämna min besatthet när det gäller hur mina böcker ska vårdas. Jag viker inga hundöron(inte ens i pocket böcker), jag bryter inga ryggar(SPECIELLT inte i pocket böcker). När jag lånar ut böcker skickar jag nästan alltid med ett bokmärke just för att undvika det här med hundöron. Sjukligt jag vet...
5. Min absoluta favoritserie som alltind kommer ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta, det är One Tree Hill. Tänk vilka underbara minnen jag har från den tiden då jag var helt nördig. Nu har det svalnat lite men någon gång ibland kan jag få en attack och tittar igenom flera säsonger. Den är ju bara så fantastisk underbar!!
6. Jag älskar Disney! Det är också filmer som jag kan få för mig att sitta och titta på en hel dag. Åh där kan vi snacka minnen. Jag har till och med en spotify-lista med låtar från olika Disney-filmer. Favoriterna är Lejonkungen, Skönheten & Odjuret och Tarzan.
7. Lat är mitt andra namn. Eller jag skulle väl hellre säga att jag är bekväm av mig. Springer gör jag väldigt sällan och då är det i såna fall om jag verkligen behöver det. Träna har aldrig varit min grej och jag hatade gympan i skolan.
8. Jag är en fantastisk snarkare. Ända sen jag var liten faktiskt. Opererade bort polyperna då så blev väl bättre där ett tag men de små jäklarna växer ju ut igen så nu är det lika illa. Sen har jag en tendens att alltid rulla upp lakanet när jag sover. Ofta vaknar jag upp på morgonen och ser att lakanet har lyckats karva sig ur från sängstommen så madrassen blottas. Vet inte riktigt vad det beror på men tror det har något att göra med att jag inte riktigt orkar lyfta rumpan när jag ska vända på mig i sömnen. Sa jag att jag var lat?
Det är någon som har dragit igång ett Ge-bort-en-bok-evenemang på facebook! Jag är inte sen att hänga på. Den 15 september är det tänkt att den som vill ska skriva en liten lapp, sätta den på boken och "skjuts iväg med boken till ett bra ställe där någon lässugen boknörd lätt hittar den". Självklart ska jag vara med ju, inget snack om saken! Hoppas också kanske hitta någon fin bok men då gäller det att vara snabb.
I alla fall så tänkte jag sprida vidare denna fantastiska idé. För att hitta evenemanget kika in HÄR!
Utgivningsår: 2006(svensk pocketugåvan) Orginaltitel: The Sisterhood of the Traveling Pants Förlag: Månpocket Sidor: 378 Första meningen:"Det var en gång ett par byxor."
Baksidetext:
Det var en gång ett par jeans.
Ett par helt vanliga jeans.
Men dessa byxor kom att utföra stordåd.
Det här är berättelsen om tjejerna som gjorde det möjligt.
Carmen, Lena, Bridget och Tibby har hållt ihop så länge de kan minnas. Särskilt på somrarna. Men just den här sommaren skiljs de åt. Och för att hålla kontakten bestämmer de sig för att turas om om att använda samma par jeans, ett alldeles särskilt par blåjeans som var och en av tjejerna får ha en vecka var innan de ska lämnas vidare till nästa. De ska fortsätta att vara "systrar i jeans", vad som än händer under sommaren.
Jag tycker:
Shit, vad snabbt det gick att läsa ut den här! Sidorna bara flög förbi. Om jag inte hade varit tvungen attt tvätta igår så hade jag nog läst ut den redan då. Sen är den ju förstås väldigt lättläst så det gör ju allting lite lättare.
Jag gillar de fyra tjejerna dock kan jag tycka att Bridget beter sig lite omoget ibland. Man märker att de är 15 om man säger så. I filmen så tyckte jag väldigt om Kostos och Lenas relation vilket jag blir lite besviken på här. Man får aldrig riktigt lära känna Kostos och det tycker jag inte att Lena riktigt gör heller. Hur sjutton kan man bli så kär i honom då? Ja som sagt, 15 år.
Annars var den väl helt okej. Har ju som sagt sett filmen och tyckte faktiskt mycket om den. Boken var väl helt okej den med, men är inte helt i extas. En sån där mysig bok som passar lagom en solig dag på stranden. Det är ingenting som jag kommer stanna kvar hos mig någon längre tid. Men helt okej tidsfördriv.
Första meningen:"Tystnaden i andra änden påminde honom inte om någonting alls."
Detta är min allra första Booked bok och kan säga att jag är väldigt glad att jag fick chansen att läsa den här.
Baksidetext:
Under en efterfest på lucianatten blir Sara Leijon brutalt våldtagen av fyra män. Chockad och skadad tar hon sig till polishuset och gör sin anmälan. Fallet tycks glasklart, alla bevisen finns där, på Saras kropp och i hennes berättelse. Men när det gäller en våldtäktsrättegång är ingenting enkelt.
Kriminalinspektör Nina Mander vet vad Sara ger sig in på när hon anmäler männen, hon vet att Sara har alla odds emot sig och i ett försök att hjälpa henne kallar Nina in beteendevetaren Alex King. Kanske kan han stötta och lotsa Sara genom den extrema påfrestningen.
Alex tar sig an uppdraget, och beslutar sig snart för att med sina egna metoder försöka påverka utgången av fallet. Vad han inte räknar med är hur starkt situationen kommer att påverka honom själv. Rättegången river upp fula sår ur det förflutna och för sent inser Alex att han tagit sig vatten överhuvudet.
Jag tycker:
Jag är så glad. Jag är så glad att någon faktiskt tar upp det här problemet och belyser det. För ett problem är det definitivt. Som jag tidigare nämnt så är detta något som gjort mig väldigt arg och frustrerad under flera år. Hur sjutton kan vi låta vårat rättsystem se ut så här? Varför har alkohol, kläder och tidigare sexupplevelser någon som helst roll när det gäller ett sådant här fall? Är det verkligen rätt att bara för att jag har ett kort kjol på mig, eller en urringad tröja, så har varenda jävel där ute rätt att brutalt våldta mig? Hur kan det vara relevant?
Som sagt, ämnet upprör mig och jag skulle kunna sitta här och skriva ett milslångt inlägg om det. Men det ska jag inte, jag ska försöka få fram alla dessa känslor om den här boken. För bra är den, det är den verkligen.
Först och främst kan jag säga att jag gillar de korta kapitlen. Det gör att boken uppehåller ett tempo som gör att man har väldigt svårt att lägga ifrån sig boken. Det blir många "bara ett kapitel till" under min läsning vilket alltid resulterade i att jag läste nästan tio stycken till innan jag lyckades slita mig.
Thomas Erikson lyckas skildra en rättegång utan att det blir långdraget och tråkigt. Boken är spännande och under resans gång får jag uppleva en riktigt känslomässig berg-o-dal-bana. Sorg, empati, ilska, triumf för att sen ännu en gång återgå till ilska. För det är nog den allra starkaste känslan jag känner genom boken.
Jag hatar domare Wiklund, advokaten Slättås och så får vi ju framför allt inte glömma Charles Jisander. Erikson har lyckats trycka in massor med onda människor som gör att man ifrågasätter hur vårat samhälle egentligen ser ut. Jag hatar hur det faktiskt är så. Att Saras kläder, hur mycket alkohol hon intog och tidigare händelser under hennes liv faktiskt har någonting att säga till om i sådana här rättegångar. Varför? Det ska inte vara relevant. Jag har all rätt i världen att klä mig hur jag vill och fortfarande ha rätten till att säga NEJ innan en sexakt. Det är förjävligt, riktigt jävla förjävligt...
Någon som jag dock tycker om är Sara. Wow vilken tjej! Trots det hon gått igenom lyckas hon hålla huvudet högt. Bara det att hon direkt efter våldtäkten uppsöker närmaste polisstation för att anmäla saken är otroligt starkt.
Sen har vi ju även Alex King, beteendevetaren med den jobbiga bakgrunden. Jag tycker om honom också. Han behåller hela tiden ett lugn som stöttar Sara genom allt.
Sist har vi ju även Johanna som är den första som stöttar Sara inne på polisstationen. Hon jobbar som volontär för Brottsofferjourerna och gör ett helt fantastiskt jobb. Vilka fantastiska människor som frivilligt, utan lön, ger sin fritid till alla dessa offer som står inför en jobbig rättegång. Jag hyser stor respekt för er och ni gör ett fantastiskt jobb!
Jag känner att det blev ett väldigt långt inlägg i alla fall, men men. Detta måste vara årets hittills viktigaste bok. Om du inte läst den så gör det. Köp den helst för 10% av alla intäkter går direkt till Brottsofferjourerna. Själv kommer jag rekommendera den här till varenda kund jag ser.
Den fina norska bokbloggen “Flukten fra virkeligheten” har en liten utmaning varje söndag där du ska skriva ut ett litet stycke ur den boken du läser just nu. Redan förra söndagen hade jag tänkt varit med men blev inget eftersom jag var på kryssning då och inte hade någon tillgång till dator. Därför tänkte jag köra både den söndagen och idag. Alltså blir det två citat ur först boken jag läste förra söndagen och sen också från den boken jag läser den här söndagen.
Förra söndagen hade jag fullt upp med Konsten att vara kvinna. Som ni kanske märkte på min recension av den så älskade jag den, vilket också är anledningen till att jag tar med den idag. Hon skriver så många saker som är så vettiga så egentligen skulle jag vilja ha flera stycken citat men här är ett som jag tyckte väldigt mycklet om i alla fall.
Det stora övergripande kruxet är ju att vi ska dö allihop. Varenda en. Varje dag blir cellerna svagare och fibrerna slappare och hjärtat kommer allt närmare sitt sista slag. Döden är ju faktiskt priset för att leva, och vi sprätter dagar som värsta miljonärerna: en vecka här, en månad där, helt obekymrat tills det enda vi har kvar är de två slantarna som läggs på ögonlocken.
Själv gillar jag tanken på att vara dödlig. Det häftigaste jag vet är att vakna varje morgon och utbrista "WOW" DET HÄR ÄR JU GREJEN! DET ÄR NU DET HÄNDER!" Man blir så underbart alert av det. Det får en att älska våldsamt, jobba stenhårt och inse att på det hela taget har man faktiskt inte tid att sitta i bara trosorna i soffan och glo på Arga snickaren.
Döden är ingen separation, utan en morot. Ju mer medveten man är om döden, desto bättre tar man vara på livet.
Sid. 298-299
Sen kommer vi till den boken jag läser just nu och det är Illdåd som jag fick från Booked. Den tar också upp ett ämne som kan göra mig fly förbannad och det är inne lite på samma bana som Caitlin Moran. Det är det här med hur jobbigt en rättegång kan vara när man blivit våldtagen, och varför jsut kvinnan blir mer utfrågad(vad hade du på dig?, hur mycket drack du?, brukar du dricka mycket?, hur utmanade betedde du dig? osv...) än vad manen blir, när det är hon som blivit utsatt.
Sara stirrade på honom. "Jag har blivit våldtagen."
"Det låter förfärligt det här. Verkligen inget vidare." Han lyfte pennan igen. "Hade du druckit mycket?"
"Jag vill göra en anmälan", sa Sara.
"Jag förstår att du är upprörd", sa han. "Detta måste vara hemskt för dig. Var du ihop med någon av de här killarna?"
Sara gapade. "Va?" Hon önskade att Tom varit med i rummet. Då hade saker och ting säkert gått betydligt snabbare.
"Alltså", sa polismannen och gjorde en urskuldande gest med händerna, "om du är ihop med någon av dem och sa ja till honom kan de andra ha fått för sig att det var fritt fram. Det finns så mycket idioter."
Sara letade efter de rätta orden.
"Varför följde du med dem och du inte ville ligga med dem?"
"Får jag göra en anmälan eller inte?" Hon var torr i halsen, kunde inte svälja ordentligt.
"Så här gör vi", sa polismannen som fortfarande inte sagt sitt namn. "Jag går iväg en stund och fixar lite blanketter. Under tiden sitter du kvar och tar dig en funderare på det här." Han såg på henne med en min som skulle föreställa uppmuntrande. "Okej?"
Igår kväll när jag satt med min telefon och bläddrade lugnt genom Aftonbladet så fick jag se något som fick mig att sätta i halsen. I november har ju den sista Twilight-filmen, Breaking Dawn part 2, premiär. Nu går det alltså att läsa i Aftonbladet att Stephenie eyer och manusförfattaren Melissa Rosenberg har skrivit om slutet till filmen. Filmen kommer alltså inte att sluta som boken gör.
WHAAAAT!?! Vad sjutton är det här? Varför? HUR KAN DE GÖRA SÅ HÄR MOT MIG!?
Det var min första tanke då igår kväll när jag läste det. Och jag håller nog fast vid det nu när jag fått sova på saken. Varför ska de skriva om slutet för? Man kan ju inte bara ångra sig sådär och säga "nej men nu vill jag att det ska sluta så här istället.", det går väl inte?
Nej, jag är väldigt kritisk till denna ändring. Bäst för de att den är till det bättre i sådant fall. Annars vet jag inte vad jag gör....
Anna på Reading this World har startat en liten tag. Den går ut på att man ska gå in på en boksajt och plocka på sig de böckerna man helst vill ha just nu, men för max 500 kr. Läs mer om tagen HÄR!
Självklart tog jag mig an den utmaningen! Men väl inne på Bokus så blev det väldigt svårt. På grund av mina fina fynd igår så ahr jag egentligen inget större behov av att köpa böcker. Det är liksom inte så många som jag vill ha just nu(konstigt nog!).
Men till slut lyckades jag knopa ihop några och kom upp i 521 kr.
1. Divergent av Veronica Roth.Ja, den här boken har ju fått många hyllningar och jag har velat haft den länge. Så den skulle verkligen sitta fint i en sån här beställning.
2. Hades av Josephine Angelini.Jag läste ju Helena för inte så länge sen. Skulle inte säga nej till fortsättningen här direkt.
3. Legend av Marie Lu.Också en bok som jag läst att den ska vara bra så jag är riktigt nyfiken på den här!
4. Sushi för nybörjare av Marian Keyes.Köpte ju Är det någon där? av Keyes igår men fickhöra att den inte speglar den typiska Keyes och att jag då skulle prova något annat av henne. Vattenmelonen var slut på förlaget(men såg att det kommer en ny utgåva i höst) så då skulle jag valt den här istället.
5. Eclipse och Breaking Dawn av Stephenie Meyer.Ja, till sist så skulle jag valt dessa två för att fullborda min Twilight-serie på engelska.
Japp, tillslut fick jag ihop en hög och om jag skulle haft 500 kr över skulle jag till och med fullborda min beställning. Nu blev jag ju extremt sugen på just dessa böcker ju!
Kikade för första gången in på Myrorna här i stan och ja, jag fick med mig en hel del hem. Sen besökte jag även bibblan igår så här är de böckerna jag fick med mig!
Uppdatering: Nu har jag lagt in videon via YouTube istället och nu ska man kunna se hela. Ungefär vid 9.30 tror jag det var den bröts tidigare så om du redan sett den första delen så kan du ju hoppa fram dit ^^
Jag är rätt föfrkyld vilket gör att mina halsmandlar är dubbelt så stora, så det är därför jag låter som om jag inte kan andas typ. Men men, så här ser min bokhylla ut nu i alla fall!
Upptäckte att recensionsdagen visst var idag istället för i morgon, den 8nde som jag sa i förra inlägget. Så jag knappar ihop min lilla recension nu så här sent på kvällen istället hehe.
Utgivningsår: 2012 Orginaltitel: How To Be A Woman Sidor: 320
Första 3 meningarna(blev så lite med bara en ^^):"Idag fyller jag 13. Jag springer. Jag flyr från huliganerna."
Det har aldrig varit lättare att vara kvinna. Vi har rösträtt och p-piller och vi har inte blivit brända som häxor sedan 1700-talet. Men det återstår några små frågor...
Varför måste vi ta bort allt hår på kroppen? Varför är bh:n så obekväm? Och varför frågar alla när man ska skaffa barn?
Boken Börjar på Caitlin Morans bedrövliga 13-årsdag (hon väger 80 kilo, har inga vänner och pojkar kastar grus efter henne) och fortsätter genom tonårstiden, till arbetsplatser och strippklubbar, genom kärlek, övervikt, abort, shopping och moderskap. Det är som att få förstroenden från en god vän - ocensurerat, ärligt och fruktansvärt roligt.
Konsten att vara kvinna är en självbiografiskt, feministiskt manifest.
Jag tycker:
Att säga att den här boken är bra är en stor underdrift. Att säga att den är den bästa måbra-bok jag någonsin stött på, då börjar vi närma oss något. Trots det så är detta mer en självbiografi än en måbra-bok. Caitlin Moran öppnar upp sig helt inför oss läsare. Hon delar med sig av sina tankar om sig själv, om samhället vi lever i och om livet i allmänhet. Det är rått, det är öppet, rätt på och samtidigt väldigt, väldigt sant. Ungefär som en kvinnlig Magnus Betnér som tar upp feministiska punkter.
Hur är det egentligen med pornografin? Ska vi ta bort den eller är det bara fel sorts pornografi? Ser du skillnaden mellan pornografi och porrindustrin?
Hur hanterar du om du blir sexuellt trakasserad? Hur vet du att det är sexism och inte bara lite skämtande? Hur mycket ska man egentligen kunna ta som kvinna och när ska man våga säga ifrån?
Varför måste vi kvinnor "behålla vår ungdom" när männen skiter i vilket? Ska vi verkligen gå igenom extrema operationer bara för att verka yngre än vad vi är? Varför inte bara acceptera att vi blir äldre och lära oss att leva med det?
Det är är några frågor som Caitlin tar upp i sin bok. I de första kapitlen är det mycket tankar om feminismen, hur det är att vara kvinna och så vidare. Ju längre in i boken man kommer(och desto äldre Caitlin blir), desto mer riktar hon in sig på hur det egentligen är att leva.
Jag älskar Caitlin Moran som person, jag älskar hennes skrivsätt och jag älskar hur hon tänker. Flera gånger under bokens gång kom jag på mig själv att tänka "jaha, ja men just ja. SÅ kan man ju se det också". Hon får mig må bra och hon får mig att orka stå för vem jag är och skita i vad alla andra säger.
Detta är en av de bästa böckerna jag läst i mitt liv och den kommer stanna med mig länge. Jag skulle rekommendera den här till allt och alla, kvinna som man, ung som gammal.
Till sist vill jag bara säga att Caitlin är min hjälte och ja, jag är feminist. Jag har en fitta och jag vill fanimej bestämma över den själv!
Har nu läst ut "konsten att vara kvinna" och fy sjutton vad jag tyckte om den! Mer utförlig recension kommer den 8nde då det är recensionsdag. Men oj oj alltså, BlondinBella släng dig i väggen! Här har vi en bok som får mig verkligen att må bra!
Jag har nyligen(typ sådär miljoner år efter alla andra) börjat använda Instagram väldigt flitigt. Tidigare hade jag det bara för att snygga till bilder men nu är jag med fullt ut!
Med det har jag också märkt att en hel del av er bokbloggare också "instagrammar", vilket är jätteroligt då jag saknar lite böcker bland de jag följer. Därför tänkte jag göra lite reklam för mig själv. Den klassiska "följ mig så följer jag dig", som jag egentligen inte är så mycket för då jag inte vill följa någon för saken skull, men nu snackar vi ju om bokbloggare och jag kan ju inte säga nej till er!
Ni hittar mig i alla fall som bellazz92, följ mig så jag kan få pryda min första sida med mer böcker när jag sedan hittat er!
Som ni ser så har jag ett tag haft Isabella Löwengrips bok, Isabellas hemligheter, liggandes på soffkanten ett tag. Till en början läste jag i den men nu är det bara allt mer sällan. Varför? För jag klarar inte av det längre! Hela boken börjar med ett enda långt kapitel om hur fantastisk det är och vara singel. Jag som inte är det kände mig bara utstött och blev så insyltad att jag undrade varför jag ens var i ett förhållande om det var så jäkla bra att vara singel. Alltså, jag mådde i princip bara dåligt av att läsa den istället för tvärtom.
Så nu har jag bestämt mig för att sumpa den. Tänker inte läsa klart den för jag orkar inte med den längre. Har försökt då och då när jag varit riktigt uttråkad men slutar med att jag bara blir frustrerad. Nej, nu åker den in i bokhyllan igen. Ej helt läst!
Igår kväll läste jag äntligen ut City of Ashes och kan säga att jag tyckte mindre om den här än vad jag tyckte om City of Bones. Varför vet jag inte riktigt, börjar bara bli lite trött på The Thing(använder det som ord för vändningen jag nämnde till förra boken som jag inte tyckte, som en spoilerfri förklaring....typ). Det hela börjar bli tjatigt. Väldigt tjatigt...
Utgivningsår: 2008
Orginaltitel: -
Sidor: 411
Första meningen:"The formifsble glass-and-steel structure rose from its position on Front Street like a glittering needle threading the sky."
Baksidetext:
Haunted by her past, Clary is dragged deeper into New York City's terrifying underworld of demons and Shadowhunters - but can she control her fellings för a boy who can never be hers?
Jag tycker:
Som sagt så börjar jag bli väldigt trött på Clary och Jace. Hela grejen bli bara absurd. Jag försöker verkligen känna sympati för jag vill verkligen gilla den här serien. Men nej, det går inte. The Thing förstör verkligen allting, för jag tycker om allt andra. Den här speciella världen som Clare har byggt upp är verkligen helt fantastisk. Så varför ska hon förstöra det då med något sånt här egentligen?
Första halvan var ändå okej. Det var spännande och jag tyckte det var kul att få följa fler än bara Clarys PoW. Men efter 200 sidor så går det egentligen bara neråt. Visst är det spännande men jag slutar känna någon sympati för alla karaktärer i princip. Alla förutom Simon. Simon håller fortfarande tycker jag och önskar nästan att man fick byta huvudkaraktär till honom istället.
Till och med Jace som jag älskade i första boken bli bara någon genomskinlig karaktär som inte alls berör längre. Jättetråkigt egentligen...
Får väl se när jag läser City of Glass. Kommer inte bli snart i alla fall. Känner att jag behöver lite paus från Clary och hela alltihop. Om jag kommer fortsätta efter City of Glass? Nej, inte som det ser ut just nu...
Tankar som innehåller spoilers:(markera för att se)
- Ska jag vara helt ärlig så äcklas jag av Clary och Jace. Varför? Varför ska det vara incest-omöjligt att de är ihop, Clare? Kunde du inte komma på något annat? Typ en vanlig familjerna-hatar-varandra á la Romeo & Julia? Visst är det orginellt men va faan, DET ÄR ÄCKLIGT!
- Jag kan säga att det var tur att Simon överlevde. Dock trodde jag att det skulle bli omöjligt för Simon och Clary nu också då Simon har Jace blod i sig. Tur att det inte blev så då hade jag faan slängt boken i väggen!
Det är med att sätta betyg på böcker har varit uppe på tapeten runt om bland olika bokbloggar. Själv har jag inte ahft något problem med det. Fram tills nu. Jag har märkt hur otroligt svårt det är att sätta en siffra på en bok, när den mer utspelar en känsla. Därför har jag nu mixrat i Photoshop lite och gjort kategorier istället åt böckerna jag läser. Så här ser det ut:
Så detta är vad jag spenderat min lediga dag till. Sen har jag även gjort så att alla mina tidigare recensioner nu också ligger i någon utav dessa kategorier här på bloggen.
Jag ska också någon gång se till att länka till alla dessa i menyn men det orkar jag inte nu. Jag har ett paket att hämta ut så tänkte passa på nu när det är uppehåll ute.
I morse plingade det till i min telefon vilket visade sig vara ett mail ifrån Booked.se och de skulle skänka ut 50 st böcker utav Tomas Erikssons nya bokIlldåd. Snabbt som sjutton klickade jag på Ja tack! och hann egentligen inte läsa så mycket om boken. Tio minuter senare fick jag ett svarsmail om att jag hade varit bland de 50 första.
Nu har jag också passat på att läsa på lite om boken och ser verkligen fram emot den här! Våldtäkter är alltid fruktansvärt hemskt men sen att den också berör själva rättegången runt det hela känns riktigt intressant. Misstänker att den lilla feminist-djavulen inom mig kommer väckas till liv. Just det här ämnet är något som gjort mig väldigt upprörd länge så många känslor kommer nog bubbla upp till ytan.
Hur som helst ser jag fram emot min allra första Booked-bok.
Jag har länge haft som en liten dröm(eller mål, beror på hur man ser det) att åka kust till kust över USA och bland annat åka över route 66. Nu kommer den drömmen slå in. Ja, litterärt i alla fall. Här i augusti släpper Peter Kafhammar "Route 66 och den amerikanska drömmen" och jag har precis fått ett läsex. Jag är fruktansvärt glad och längtar redan tills jag får sätta tänderna i den!!
Utgivningsår: 2008
